Veckorna som varit/Engelbrektsturen

Hej, veckorna som vart har jag bland annat vart i en sommarstuga som ligger i Nyköpings skärgård. Jätte mysigt, huset ligger på en liten ö där bara vi bor. Var där en vecka så tog med trainern och körde ett par pass. Kändes riktigt bra då.

När vi kom hem på en lördag, packade jag mina cykelgrejer för att det var Engelbrektsturen i Norberg på söndagen. Både jag och pappa skulle köra, och vi skulle åka i samma klass och köra "halvan" som var 4 mil eftersom jag inte får köra den långa än. Tror man måste vara minst junior. Men 4 mil var lagom tyckte jag, det var mycket grusväg men några partier som var lite små knixiga. Även ett par små korta lerbackar som man nästan fick hänga bakom sadeln för att få nå grepp i! Haha.

Det var 84 startande i klassen jag körde i, (Herrar motion, halvan). I början av loppet gick det riktigt segt, ingen fart alls. Men efter ett tag när startfältet dragits ut lite blev det bättre, och man kunde börja köra om. Under hela loppet kändes det som om man bara körde om hela tiden. Så var det också...

Eftersom det här var mitt första "långlopp" så hade jag inga höga förväntningar. Innan tänkte jag "Om jag kommer bättre än 30e plats så är jag nöjd!"

Benen kändes i toppform och jag kunde köra med mycket tryck på pedalerna under hela loppet.

Man hade ingen aning om vart man låg när man var ute på slingan, och man visste ju heller inte om hur långt det var kvar till mål. Inte förrän det delade sig för dom som skulle köra långa och dom som skulle köra halvan. Då var det 5km kvar på halvan och man kunde köra på lite extra då man visste att de var målgång snart.

Sista biten när det var ungefär 2km kvar, kikade jag bakåt och såg någon långt där bakom. Tänkte att han inte skulle få köra om mig i alla fall. Så körde på nästan allt vad jag hade tills det var ca 50 meter kvar och då slog jag av på tempot, såg att han hade närmat sig men var ändå 5 sekunder bakom mig. Gick i mål och hade ingen aning om vad jag kom på för plats. Jag tog lite vatten och sedan fick jag en plakett också. Efter några minuter kom farmor och farfar fram till mig och sa att jag körde in som 3a! Tänkte att dom måste verkligen ha räknat fel, men de hade dom inte. Så jag blev 3a av 79 stycken som gick i mål och är riktigt nöjd. Det var högt över mina förväntningar.

Pappa körde också riktigt bra, han körde in på en 10e plats tror jag. Skönt att jag slog honom, annars hade han skrytit under hela hemfärden!

Ett riktigt trevligt lopp tycker jag!

Det var allt för mig. Hej då!